Just den där låt-raden nynnar jag på, ofta.
För sådär känns det.
Just a distant hum.
Genast jag kommer ens lite på fötter så är det något (någon)
som drar ner mig fortare än jag hinner säga
HOLD DIN KEFT.
Jag har förlorat alla verktyg
som hjälper mig att hålla mig uppe.
Som hjälper mig att..
LEVA.
Som en robot tar jag mig igenom dagarna.
Som en levande död tar jag mig igenom nätterna.
Jag avundas alla de som finner lycka, motivation, energi, kraft
och allt såntdär pos-i-tivt
i sin vardag.
De små tingen you know.
Jag avundas alla de som älskar den kommande julen.
Alla de som på riktigt kan slappna av och njuta av att få vara ensamma en stund
eller vara tillsammans med Människor de bryr sig om.
Jag klarar bara inte av det.
Eller det funkar kanske för en eller två sekunder.
Sen står man där igen med skägget i brevlådan
och har tappat smöret som man aldrig ens har köpt.
Jag vet att Du saknar mig.
Åtminstone ibland.
Jag saknar Dig (nästan) hela tiden.
http://www.youtube.com/watch?v=I5GG7kKmozY
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar