Men.
Ibland funderar jag ändå på hur mitt liv möjligen skulle se ut om vissa saker i mitt liv hade tett sig annorlunda. Saker jag inte själv kunnat påverka.
Igår kväll i duschen började jag plötsligt fundera.
(jag funderar ofta på livets surhet eller sötma just i duschen)
(om jag inte sjunger Kelly Clarkson eller Avril Lavigne men det där hörde ni inte)
Det jag ibland reflekterar över, och faktiskt vet med säkerhet, är att jag skulle högst antagligen vara rätt så annorluunda idag om jag inte varit tvungen att spendera 4 år av min tonårstid i hufvudstadstrakten.
Avgörande år.
Katastrofala.
År som har format mig till den jag är idag.
På gott och ont. (ett uttryck jag inte gillar)
Jag är bergis på att hade jag spenderat hela mitt liv (hittills alltså) HÄR hade jag varit någotsånär... "normal".
Jag hade tagit studenten när normalt folk tar studenten. (jag hade säkert även varit konfirmerad. vilket jag alltså inte är idag)
Jag hade högst antagligen pluggat på ÅA eller peffan.
Jag skulle säkert vara be-hörig lärare idag.
Iaf hade jag slutfört någon form av studier.
Jobbat i flera herrans år redan.
Varit en del av "gänget" som mer eller mindre hållit ihop sedan högstadiet.
Ha fasta rutiner. För att inte tala om regelbunden inkomst.
Inte vara beroende av ekonomiskt stöd av utomstående.
Jag hade haft några st "fel" killar. Men liksom rätt sorts fel killar.
Kanske tom. (gud förbjude) vara gift? Kanske ha flera ungar?
Inte fortfarande som 40-åring bo på hyra i ett 70-tals höghus.
Jag skulle knappast slåss med alla de mentala (och fysiska) problem jag har idag.
Jag hade varit NO_R_MAL.
Jag hade varit.. tråkig. Usch.
Jaha? So what?
Vill jag ha allt det där?
Vill jag VARA allt det där?
Varför blev det inte så?
Alltså, jag beskyller ingen. Isf mig själv.
Eller... jo, det gör jag nog.
Jag beskyller alla de vuxna som fanns runt omkring mig på DEN tiden.
Alla de vuxna som såg och visste hur jag hade det. Hur jag mådde.
Som inte gjorde ett piss för att hjälpa mig.
Hur kan man som vuxen, i flera år bara se på när en tonåring sjunker djupare ner i helvetet och uppenbarligen inte har verktyg för att själv ta sig upp därifrån, bara blunda och inte GÖRA ngt?
Eller visst. Sopa under mattan. Det gjorde man. Swish.
Bli SJÄLV beskylld för att man är som är.
"Eget fel". Hur jävla många gånger har jag inte hört det?
Alla de där fitt-kuk-pissiga åren, med den ena värre episoden efter den andra
har gjort mig till den jag är idag.
Svaret är;
nej.
Jag vill faktiskt inte ha allt det där
och jag vill definitivt inte VARA allt det där.
Trots alla år av noll självrespekt & självförtroende
trots att jag först långt in i vuxen ålder förstått VEM jag verkligen är
trots att jag fortfarande har stora problem med att slutföra saker jag tar itu med
trots att jag inte blivit till ngt; ingen karriär, inget yrke, inga större ambitioner
trots alla demoner i huvudet
trots åratal av grava sömnproblem, svåra återkommande depressioner
trots alla havererade förhållanden
trots alla på alla sätt och vis Fel sorts Fel killar
trots alla "vänner" som svikit (och som jag själv svikit)
trots åratal av självdestruktivt beteende
trots att jag inte har familj eller släktingar (med några få undantag)
trots att jag aldrig riktigt blivit vuxen
så skulle jag ändå inte vilja vara någon annan idag.
Faktiskt inte.
Jag tror inte, nej, jag är säker på att jag inte skulle vara ett dugg lyckligare om jag hade varit _normal_.
Jag klarar mig ändå
trots allt.
Jag har ju klarat mig hittills!
Jag lever
jag har en fantastisk unge
jag har Vänner jag inte skulle byta ut för allt i världen
jag är allt annat än dum i huvudet
jag är definitivt ingen tråkig Människa
jag är hyfsat tillfreds med att bara VARA.
Jag gör det jag klarar av, helt enkelt.
Jag behöver inte göra någon annan nöjd än mig själv och min unge.
Jag stapplar framåt, överlever, bearbetar saker på MITT sätt.
LEVER på mitt sätt. Efter bästa förmåga.
Så.
Låt mig leva på mitt eget vis.
Låt mig vara.
Låt mig vara den jag är, den jag har blivit.
Låt mig vara ifred.
För ärligt talat,
jag kommer inte någonsin att bli någon annan.
Aldrig mer.
to all of you who thinks I'm a loser, ugly, stupid and everything you ever called me;
FUCK YOU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar