sapere aude

*suck*. det är nog ändå lite svårt att komma igång igen.
men men, nu har jag jävlaranamma bestämt mig för att inte ge upp (lika lätt/snabbt som tidigare).
se framåt. eller nåja, se åt sidorna också för man måste ju lite ha koll på omgivningen.
tänka på MIG SJÄLV.
det är sannerligen lättare sagt än gjort. jag undrar på allvar om jag någonsin har gjort det!?!
jag tror inte det. well, jag antar att även 38-åriga flickor kan lära sig nya tricks.
men ändå, hur GÖR man?
hur mår man bra?
hur delegerar man sin positiva energi till både sin unge och sig själv?
(delegera är annars ett ord jag lärt mig först efter att ha sett på "The Apprentice". how sad is that...)

jag har upptäckt nya sidor hos mig själv.

jag är inte en totalt negativ människa

jag är betydligt starkare än jag trodde (inte fysiskt, tyvärr)

jag behöver inte vara beroende av någån

JAG KLARAR MIG

jag behöver inte ge upp

jag behöver inte vara deprimerad resten av livet

jag är inte världens fulaste

jag behöver inte tolerera att någon behandlar mig illa

jag är inte ensam

det finns de som bryr sig

jag bryr mig

jag KAN

jag VILL

listan kunde göras längre. men inte nu just. inte ta för stora steg. inte för stora bitar av kakan.

naturligvis är jag skiträdd för framtiden.

livet blev ju inte som det skulle bli.

jag måste nu vänja mig vid en helt ny vardag. det är bara jag och sonen nu.

orkar jag jobba?

VILL jag jobba? (very very big frågetecken)

vad orkar jag?

vad faaaan vill jag?

jag måste ta hand om mig själv. 

psykiskt blir jag starkare och starkare men fysiskt är jag ett vrak.

jag märker ju på min kropp att allt inte är okej. en massa irriterande mindre åkommor.

sparka mig gärna i arslet. 

laga smarrig mat åt mig och tvinga mig att äta.

(spank me and call me Penelope)

tvinga mig att laga mat och baka åt dig. det är jag ju så jädrans bra på och älskar att göra.

se framåt med mig.

ryck upp mig när du ser att jag behöver det men låt mig vara när du ser att jag behöver det.

jag lovar att inte isolera mig men ibland måste jag vara ensam.

sluta inte att ringa/sms:a fast jag inte alltid svarar. 

ge inte upp mig för jag tänker inte ge upp.

tvinga mig ut. 

hitta på nåt kul med mig. 

prata med mig.

lär mig att leva och låt mig leva.

bry dig om mig så kanske jag lär mig att bry mig om mig själv.

ge mig inspiration och motivation. jag lovar att ge tillbaka.

behandla mig inte som en hjälplös idiot för då blir jag en hjälplös idiot.

jag finns och jag har rätt till min plats.

jag träffade min läkarkontakt igår. vi har senast talats vid i juni.

han är bara så jävla fantastisk. nästan så jag är lite småkär i honom.

(ett, två, tre... nej, jag är inte kär i min läkare).

jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa en psykdoktor som är BRA på sitt jobb.

som behandlar mig som en normal människa och inte som en hjälplös idiot.

som får mig att känna mig som en männsika.

som får mig att inse att jag faktiskt är ganska smart.

att jag har rätt till min tankar och funderingar.

åt honom kan jag säga precis vad som helst utan att behöva vara rädd.

han ifrågasätter mig.

jag vågar ifrågasätta honom.

sapere aude

song for whoever

Nää nu jävlar..
Nu SKA jag börja skriva igen.
Jag har saknat det och jag behöver det.
Livet har svängt upp-och-ner & hit-och-dit.
Det har hänt så otroligt mycket och jag har så gott som varje dag tänkt "det här ska jag skriva om när jag orkar". Viljan att skriva har funnits, men inte orken.
Jag väljer att orka från och med NU.
En massa tankar, funderingar, analyser på allt och inget.
Det grämer mig att jag burit så mycket inom mig som borde ha bearbetat genom att skriva. Liksom skriva genast. Mycket finns inne ännu men mycket har också kommit ut på andra sätt. Inte alltid så bra sätt.
Nåväl, det är aldrig för sent att börja om och ta tag i the imaginary pencil.
I'm back.
I'm fine.
And I'm fabulous.

hello kitty

Var och hämtade ungen från dagis idag.
Medan han klädde på sig kom några ungar från andra gruppen och började slänga käft med mig.
(Jag gillar att slänga käft med ungar. Alltså bara prata om helt normala och onormala stuff).
Nåja, en av ungarna frågar mig plötsligt om MIN unge är en flicka eller pojke.
Åjabaa öö, ja, vad tror du? Och varför undrar du det?
Så ser han på mig lite småfräckt och säger
- Men då han har en hello kitty-tröja!! Pojkar har ju inte sånt.
(min son råkade ha på sig en av sina favorittröjor; en RÖD longsleeve med en liten kittybild)
Well, jag kan ju naturligtvis inte bli provocerad av en 5-åring så jag förklarar lugnt och behärskat och pedagogiskt att
- Kitty är en katt
- min son gillar katter
- vi har katter hemma
så det är inte ALLS konstigt att min son gillar Kitty.
Han verkade nöja sig med förklaringen för sedan skulle jag plötsligt gissa vad hans pappa heter.
Amen to that.

Ett litet pee-ess bara;
vi satt i bilen med Yen och pratade om allt och inget och som det naturligaste i världen vräker jag ur mig
"Vet du vad? DU har förutfattade meningar om att folk ska ha förutfattade meningar om dig".
Vi kom fram till att det är sant.
Vi kom även fram till att jag har minst lika förutfattade meningar om att folk ska ha förutfattade meningar om MIG.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

heter Ann Heberleins bok som jag läser just nu.
Jag brukar inte uttala mig om böcker jag inte läst ut men nu måste jag.
Redan första kapitlet skar rakt in i hjärtat och öppnade hemliga vrår i min hjärna.

det är ju precis exakt så här det känns

Jag bara måste dela med mig av ett stycke ur första kapitlet.
För att själv komma ihåg det (precis som om jag kunde glömma).
För att komma ihåg att det finns så få som förstår.
För att jag själv kunde ha skrivit det, exakt precis ord för ord.

"Man utsätter inte människor för sin ångest, för sin livsleda, för sina självmordstankar för att det är så lätt att missförstås. Det uppfattas lätt som en anklagelse. Som ett uttryck för missnöje. Som klander. Som krav. Som att det är hans eller hennes fel att just jag har ångest. Som om det är på grund av något som just hon eller han sagt eller gjort eller inte sagt eller gjort som jag inte längre orkar leva (så enkelt är det nu dessvärre alltför sällan). Som om man vill ha något. Som om man vill ha väldigt mycket av den där stackaren som tvingas lyssna: en anledning att leva. Det är att begära för mycket. Det är att begära alldeles för mycket. Därför ringer jag inte till någon när jag inte orkar med mig själv. När ångesten blir för stor. När jag inte orkar leva."

Just det, vem ringer man till när man inte orkar leva?

bög = pervers?

Någon hade länkat till en liknande bild på fejan. Kommentarerna till bilden var sådär käckt heterodirty med glimten i ögat.
Jag tänkte genast; hur skulle kommentarerna ha sett ut om det framkommit att alla, eller någon/några av killarna är homosexuella?
Eftersom killarna är legitima hunkar så är bilden naturligtvis sexig och tilltalande.
Eller?
Om killarna (eller någon ev dem) skulle vara legitimt homosexuell skulle bilden vara pervers och äcklig.
Reflektera över denna tanke en stund.
Samma sak gäller IRL.
Tänk dig:
En människa kliver ut ur garderoben
en människa som ser helt normal ut, kanske t.o.m. söt eller vacker till utseendet
en människa som är omtyckt bland sina vänner, omtyckt på sin arbetsplats
en männsiska som lever ett normalt liv.
Hur börjar människan se ut när du får veta att han/hon är homosexuell?
ja ja, man har ju misstänkt att den DÄR har några hundar begravda
jo, jo, det borde man ju ha fattat
nej FY, tänk att man har UMgåtts med den DÄR
varit på samma fester
suttit i samma bil
talat förtroligt med på fyllan
skrattat med
guubevars, KRAMAT!

In these days of narrowmindness...
(kan inte hjälpa att mina tankegångar börjar just så rätt ofta nu)
... HUR kan man vara så otroligt korkad att man automatiskt förknippar homosexualitet med någonting perverst?
som tex. pedofili och sodomi.
I så fall förknippar jag heterosexualitet med
våldtäkt
misshandel
krig
tortyr
pedofili
sodomi
porrindustrin
traffiking
religion
maktutövning
överdrivna klasskillnader
...
jag kan räkna upp hur mycket som helst.
Men jag tänker ju inte så där.

Jag ler lite i mjugg när jag tänker på att många killar (inte alla, men många) som tycker att bögar är superÄCKLIGA ändå förtjust och vrålkåta kollar på heteroporr där kvinnor blir tagna i arslet.
Tänk på det också en stund.

Vad är mer perverst?
Två människor av samma kön som älskar varandra.
eller
En vuxen man som misshandlar sin fru och våldtar sin 6-åriga dotter.

Vad är mer manligt?
En man som öppet håller sin manliga partner i handen.
eller
En man som våldtar en kvinna som redan blivit våldtagen i 3 dygn av 28 andra män.

Men det här bara MINA tankar.
Alla har rätt till sin åsikt.
även jag.

Visst, jag dömer också ofta människor efter utseendet, tyvärr.
precis som jag har blivit dömd.
Av människor som inte hade någon rätt i världen att döma.

good morning job seekers

tisdag
Efter mycket (alldeles för mycket) velande, panikerande och skräckblandad rädsla får jag äntligen tummen ur och tvingar jag mig till arbetsförnedr.. arbetsförmedlingen.
Yen är med mig som moraliskt stöd. (TACK).
Jag är beredd på att sitta och vänta i minst 1 timme + ½ timme till att få mitt "ärende" utrett och få stenarna att rulla.
tjejen vid disken: jaha, men du får gå direkt till 3:e våningen och snacka med xx och så sätter jag en kråka här i datorn att du har varit här.
jag (helt oförberedd och får nästan panik): mhm, men kan jag gå dit imorgon?
tjejen: aa då.
jag: måste jag beställa tid? när kan jag dit?
tjejen: nej, du behöver inte beställa tid. du kan gå när som helst innan klockan 11 eller efter klockan 13.

onsdag
Klockan är 14 (dvs. EFTER klockan 13) och jag kommer till 3:e våningen.
Yen är med mig som moraliskt stöd (TACK).
En äldre dam vid infodisken säger att jag kan gå direkt till xx.
Jag går direkt till xx. Hon stiger genast upp och säger att hon är på väg hem.
Jaha ja, säger jag. Men jag är liksom här NU.
xx: men jag har redan stängt av min dator. jag kan svara på en helt snabb fråga om det inte tar mer än några minuter.
jag: nej, mitt ärende kräver nog att du har din dator och det krävs definitivt mer än några minuter.
xx ropar till den äldre damn vid infodisken: kan du beställa en tid till imorgon till den här kunden?
Jag går fram till infodisken. Kärring.. den äldre damen ser inte ens på mig.
jag: ja, alltså KAN jag få en tid till imorgon? de sa faktiskt igår på 1:a våningen att jag kan komma hit när-som-helst innan kl. 11 eller när-som-helst efter kl. 13. och nu är klockan "efter klockan 13".
Damen mumlar bara ngt obetydligt utan att se på mig. Så får hon syn på en gubbe (inte en het gubbe som Gordon Ramsay utan en GUBBE) som ser ut som en vaktmästare som borde ha njutit av sina pensionsdagar i flera år redan.
Hon ropar till gubben och ber honom "hjälpa" mig.
Jag får gå in i ett litet kontor med gubben och det tar en bra stund innan han med sina pekfingrar lyckas hitta rätt i datorn och på ett mirakulöst vis får en tid åt beställd åt mig till onsdag.
HÅ-HÅÅ-JA-JAA.
All denna fantastiska betjäning var
släpig
utan minsta entusiasm
utan ett uns av att få känslan av att vara välkommen eller att få hjälp eller att bli (gud förbjude) betjänad
allt annat än inspirerande och motivatiosgivande

Dessa människor ska H J Ä L P A en när man är utan jobb.
Är det inte meningen att man ska kunna lita på dessa människor?
att de ska peppa en att vara aktiv och social?
att de ska mo_ti_vera och ins_pi_rera?

Jag menar, hur skulle en människa som är
ensam, förvirrad över sin situation, utan hopp om sin framtid, med all sannolikhet deprimerad,
utan självförtroende samt fylld av självförakt över sin situation
reagera över att få sådan "betjäning"?
Nå, nu är jag inte allt det där. Åtminstone inte så mycket.

Idag ska jag (för tredje dagen i rad) till arbetsFÖRNEDRINGEN med en gnutta hopp om att bli betjänad som en människa.
Ja, det är min mening att ge muntlig feedback om onsdagens "betjäning".

it's such a perfect life

ååå vilken härlig morgon
vi tittar ut genom fönstret tillsammans och det har kommit massor av härlig ljuvlig snö
och vi bara måste ut hela familjen och tumla runt i snön och bygga snögubbar och far är så lustig och bygger en snögumma också för han kallar ju mor för "sin lilla gumma"
men vi äter naturligtvis en stadig frukost först
vi äter gröt i mängder och våra barn bara äls-kar gröt och de klagar aldrig de härliga små liven
SEN tumlar vi runt i snön och vi har så roligt så roligt och vi kiknar av skratt
vi har alla rosiga äppelkinder när vi kommer in tillbaka
barnen äter lite frukt för de äls-kar all sorts frukt ja tillochmed sura vindruvor äter de
och de dricker sockerfri saft för i vår familj har ingen hål i tänderna
och både mor och far uppdaterar din fejanstatus och skriver exakt hur många timmar de varit ute med sin härligt underbara familj och hur härligt det är att rulla runt i snön
till middag äter vi kött som fått vara i grytan i flera timmar (medan vi var ute) och köttet är så mört så det smälter i munnen
för naturligtvis äter vi alla kött
vem äter inte kött? vad är det för dumheter
och till det härligt möra köttet äter vi vitlökspotatis
inget halvfabrikat utan som far lagat själv och skalat potäterna själv
och mor har lagat en god sallad som alla äter av ja tillochmed barnen
för våra barn äls-kar grönsaker och de klagar aldrig de härliga små liven
och vi dricker alla fettfri mjölk för vi vill absolut inte bli tjocka
sedan går vi ut igen för man måste ju vara ute så mycket som möjligt
för annars blir man sjuk och tjock och sur
och vi handlar mat tillsammans
oj så mycket vi handlar flera kassar blir det
och vi handlar bara kravmärkt
och vi handlar fettfritt och fettsnålt för vi vill inte bli tjocka
och vi har det så mysigt hemma alla tillsammans
vi är så lyckliga och vi bara ler
för vårt hem är fullt med skyltar och bonader där det står
Happiness och Home och Home Sweet Home och Family och Dreaming och Love
för man kan ju inte vara annat än lycklig när man har sådana fina och fantastiska Ord runtomkring sig
och barnen de härliga små liven leker så fint och snällt tillsammans och de städar undan utan att klaga och gnälla för vi klagar inte i vår familj
och barnen byter om till nattklder med prinsessor och superhjältar och de borstar sina tänder så fint utan tjafs
och de pussar både mor och far på kinden och säger god natt och de stänger dörrarna till sina rum där de somnar utan krångel och mankemang
och mor och far får ha kva-li-tetstid tillsammans
åh vi är så lyckliga
vi öppnar en flaska rött
det är rik-tigt vin som både smakar och doftar och kostar
inget billigt blask för under sju euro
och vi kan uttala vinets namn och vi diskuterar lite om alla goda viner vi smuttat på tillsammans här i vår mjuka sköna naturvita soffa
och vi smuttar på vårt vin och vi har lite goda ostar som fått vara minst en timme i rumstemperatur och vi har lite exotiska frukter också
och vi ser på en romantisk film tillsammans
tätt tätt tätt tillsammans ser vi på en film med kanske
richard gere eller kevin costner för de är ju så stiliga män båda två
och far han säger att ingen i hela världen är lika vacker som mor
inte ens julia roberts fast hon ser ju rätt fin och präktig ut tycker far
och mor och far är så lyckliga
ibland ordnar vi fester för våra fantastiska härliga vänner
ja våra riktiga vänner alltså
för alla våra riktiga vänner är också lyckliga
det skulle vara skamligt att inte omge sig med lyckliga vänner
och varför skulle man inte vara lycklig när hemmet är fullt med skyltar och bonader med postitiva ord
vi hade en gång en vänfamlij men de var inte lyckliga och de blev sjuka och deprimerade så vi struntade i den familjen
för vi bryr oss bara om varandra och vi är lyckliga
och vi är inte tjocka
och ingen av oss har hål i tänderna
på våra fester är alla så glada och allas ögon glittrar och tindrar
och vi bjuder bara på det allra bästa
delikatesser från sydeuropa och fina viner
och vi förstår inte hur man inte kan vara lycklig om man omger sig med skyltar och bonader med lycko-ord
nej det kan vi inte
för vi är perfekta och vi älskar varandra och alla älskar oss
och vi älskar oss själva
ååh vaad vi älskar att älska
och vad vi älskar att vara lyckliga