bra dagar, sämre dagar och riktigt fakkapp-dagar.
svårt att komma överens med sig själv.
svårt att komma överens med Exet.
ibland går det hur bra som helst.
oftast inte.
borde ta lite distans men det är svårt när man har något gemensamt som är det viktigast i världen.
kroppen mår apa.
går endera på övervarv eller sparlåga.
skriker efter sömn och vila.
hela tiden irriterande mindre krämpor.
min kropp är en sur gammal kärring och jag får ofta kämpa med att inte på riktigt vara en sån.
hur ska jag få folk att förstå att det räcker inte att jag får vila EN dag.
eller två timmar.
det är liksom lika lång som brett som min vän J brukar säga.
min långa sjukledighet är snart slut.
LIVRÄDD!
vad fan ska jag göra?
jag orkar bara inte vara arbetslös och springa fram-och-tillbaka till arbetsFÖRNEDRINGEN och skaffa fram en massa papper och fylla i blanketter och Fan och hans hela jävla släkt.
jag har lite sådär halvt blivit lovad ett jobb. via ett såntdär loser-projekt som fixar jobb åt långtidsarbetslösa och fd-sjukskrivna eller annars bara mer eller mindre mentalt handikappade.
well, jag ringde loser-projektet förrförra veckans onsdag.
hon som svarade hade tydligen druckit grapejuice till frukost.
hon skulle ringa mig tillbaka "snart". min telefon har ringt flera gånger sen den dagen men inget samtal av surpuppan.
HUR kan man behandla en människa så!?!
en människa som med största sannolikhet har svårt att hitta jobb.
som har svårt att komma igång.
som har svårt att vara aktiv och kanske inte är så motiverad.
som behöver uppmuntran och HJÄLP med praktiska "normala" grejer.
som är rädd för att börja jobba.
jävla fitt-kärring.
något positivt?
ja, jag har äntligen skaffat mig en symaskin.
en NY.
måste bara få den oljad och lära mig hur den funkar.
tom. det känns o-överkomligt nu just.
men jag SKA.
har så många projekt jag vill förverkliga.
var så vänlig och förstör inte min dag!
